Slut.

Nä, nu skiter vi i det här. Vi vill inte ha någon blogg längre. Vi ska skriva en kriminalroman!

Hejdå.

Ung pappa

Idag är jag barnvakt åt lille Aron 5 år. Vi har ganska roligt ihop han och jag. Vi leker en liten lek.

Vi leker att jag är Arons unga pappa och att jag har en blogg. Bloggen heter Ung Pappa och handlar om hur det är att vara ensamstående ung pappa i t.ex. Vasastan. Det är inte så lätt ska ni veta, särskilt inte som barnets mamma drog när han föddes (och jag alltså var 11 år). I bloggen skriver jag om mina olika besvär och om hur jag i Vastastan promenerar omkring med Aron i en barnvagn och dricker soyalatte med mina manliga vänner som kanske tycker det är lite obehagligt att jag är ung pappa. Sen skriver jag lite om hur genus jag är och sånt och sen skriver jag lite citat från The Smiths-låtar. Det är vad jag behandlar i min blogg.

Fast det är ju förstås bara en liten lek som vi leker. Visst är vi lika förresten?

We are the drejgons of tha Babylonja

Den 8 Juli 2008 samlades manskapet ute på gården.

Tobis den kramgoa björnen

Slammo da Man



Gamemastah-Henning



Ivsipivsi




Vinden ven, trumpeter smattrade, gudarna vredgades, havet svallade, oskyldiga barn dog, hunden gal...

Dom fyra männen skulle ge sig ut på en epic journey för att söka den lustgård där gemene man kan inmundiga sig så mycket mat denne orkar äta. 12 mil bort fanns ett ljus av kött som kallade på dem.

Lammet och Grisen

Vägen var lång och tung att cykla. Packningar som flög av, sadlar som skavde, flugor som flög in i ens mun och "The Worrying Kind" på repeat i våra huvuden.



Vad hade vi gjort med detta vemod?



Om vi inte hade haft kamratandan?



När Tobis den kramgoa björnens cykel fick punktering....



När guds tårar sköljde ner över oss...









Höll vi ihop.



Och efter timmar av cyklande reste vi äntligen våra tält 2 km ifrån platsen vi alla längtade efter. Vi var framme!
Henning tog på sig sin dieselskjorta, Slammo fixade håret, Ivsi tog en alvedon och Tobis försvann i bar överkropp för att; "Tvätta av mig i den här sjön som ligger jättenära som det bara tar några minuter att cykla till..."



När Ivsi, Slammo och Henning redan börjat på sin första tallrik var Tobis fortfarande försvunnen...



Plötsligt var det någon som klampade in i lokalen.
"Börja grilla mera kött!!!" hördes ett desperat skrik inifrån köket.
Tobis was back.

Husbandet spelade några låtar från sin nya skiva; "Patriks Combo spelar svenska pärlor som Lasse Stefans" och vi åt och åt.








Ivsi åt mest.







Vid midnatt begav vi oss tillbaka för att mysa i tälten...






Hur vi sedan tog oss hem följande dag är fortfarande en olöst gåta. Trots 4 nya punkteringar och en trasig kedja. Ingen vet.



Nu var det rollspel som gällde. Gamemastah-Henning visade vägen in i en framtida värld fylld av strippande kaniner, prostituerade rävar och suspekta kvinnor som svarar "nej" på frågan "Är du en robot?" och kort därefter skjuter på dig med inbyggda missiler.



Emellanåt tog vi en paus i rollspelandet och begav oss till Öland Roots för att bekämpa Babylon med våra gungande höfter.








Ivsi och Henning dansade i publiken...



Tobis och Slammo bråkade om vem som skulle få sitta på stolen...


Sexskämten haglade, Henning berättade om hur mycket poäng man egentligen får för deffekten odör grad 2 och Tobis hade en föreläsning om åskfågeln med en vingbredd på 8 meter som kanske finns.

Det var grabbvecka. Det var gemenskap. Det var det värdaste nånsin.

Den slutgiltiga lösningen.

Idag vill ingen vara med mig. Afasi & Filthy spelar gratis i Tanto men jag har inga svenniga hiphopparkompisar att gå med. Evelina är med sina hästar. Ivar är på militärläger. Vanja vaktar något barn. Lund jobbar. Salmi är och simmar. Johan är på bio med Love. Erik sitter och letar bilder på städer. Slammo är hemma och läser och orkar inte åka hemifrån. Skulle kunna fråga fler men det skulle tära för mycket på mig att få höra vilka aktiviteter andra ägnar sig åt istället för mig. Men jag har en lösning. Några vänner man alltid kan lita på.

De heter Monferno, Murkrow, Bibarel och Stunky. Och de är vad jag kallar riktiga vänner. Tror jag stänger av min telefon några timmar så jag kan ägna dem all min uppmärksamhet. Som om ni undrade.

Får inte vara med längre.

Imorse blev jag tydligen inaktiverad på fejjan. Jag får inte vara med längre. Någon administratör har bestämt sig för att de inte orkar med mig längre eller så. Mitt konto är puts väck. Känns skitkul detta!

Någon som faktiskt vet varför de gör sånt här mot andra människor? Man blir ju för ledsen.

Lilla Jönssonligan och LSD-trippen

Henning & The Musikerz har nu släppt sin första EP. Vad jag tycker om att vi faktiskt gjort det och faktiskt säljer den är diskutabelt. Dock är jag oerhört förtjust i den omslagsbild som Lill-Erik så flitigt designat åt oss. Den ser ut som följer:
På bilden poserar vi vackert likt i en billig svensk barnfilm. Jag lyckas hålla ett delikat utvecklingsstört ansiktsuttryck och de andra gör ingenting för att dra ner det lite pundiga med bilden. Intrycket förstärks av den mängd färger som huserar bakom våra ryggar. Dessutom är känslan av dålig Lilla Jönssonligan-kopia slående. Jag tänker mig att jag är den smarte med glasögon. Edde gör en klockren Dynamit-Harry. De andras roll är mer oklar, men de platsar likväl i ligan.

Jag kan se framför mig att vi sitter i vår studio i Svinningeudd. Jag lägger fram min plan, tajmad och klar in i minsta detalj. Vi behöver: tre ukuleles, en guitalele, ett defekt mickstativ, dist, arton svensktoppen-covers, ett knarkigt skivomslag, hybris och en något overpriced debut-EP. Sedan marscherar vi tillsammans ut, ackopanjerade av en härlig barnfilmsvinjett spelad på fyra strängar.

Det är ett idogt jobb att driva håren från sina ben

Idag var det dags igen. Håravlägsning från ben medelst vax. Jag och Johan. Egentligen också Daniel och Isak, i Isaks lägenhet i Högdalen, men Johan mottog smset "Åk inte till Högdalen. Det är kört." av Daniel och vi funderade inte mer på det. Vi klarade oss utmärkt utan de andra.

Vet inte varför jag ville skriva det här, tänkte bara berätta att nu är det gjort bannemej. Ett jävla hafsverk är det dock. Fick komplettera med sax och rakhyvel och inte fan blev det allt borta och fint. Ser mer ut som en skabbig räv. Dessutom glömde vi ta före- och efter-bilder. Därför bifogar jag en från förra gången detta skedde, för över ett år sedan. Tänk dessutom på att jag hade mer hår nu. Tänk på smärtan.